Cliobloggen

Hem » Uncategorized » Överraskande guldgubbar i Västra Vång

Överraskande guldgubbar i Västra Vång

Annonser

Alla vetenskaper bjuder på överraskningar. Upptäckter som helt eller delvis förändrar synen på något. Så är det även inom arkeologin. Nya undersökningar leder till att arkeologerna måste revidera tidigare uppfattningar och ibland till och med skriva om historien. Inte sällan sker upptäckterna av en ren slump. När en ny motorväg ska dras fram avtäcks ett tidigare osynligt, forntida landskap med hus, åkrar och gravplatser som legat dolt i den odlade åkermarken. Eller så gör en privatperson ett oväntat fynd vid trädgårdsarbete.

Ett av 2013 års mer sensationella fynd kom fram på det sättet: guldgubbarna i Västra Vång i Blekinge. Men egentligen var det inte helt oväntat att arkeologerna skulle göra spännande fynd på den här platsen. Redan på 1800-talet hade ett stort vikingatida skattfynd, den så kallade Johanneshus-skatten, hittats i närområdet. Skatten innehåller mängder av silverföremål och visar att det under vikingatiden rått ett visst välstånd i området. Den indikerar också att det på platsen bott en aristokratisk släkt eller familj.

För ett drygt tiotal år sedan gjordes dessutom ett annat märkligt fynd där: en liten byst av brons hittades i samband med att en vattenledning lades ner. Då framkom också omfattande lämningar efter hantverk samt en mängd järnföremål. Bysten är spännande ur många synvinklar. Inte minst betydelsefullt är att formspråket tyder på keltiskt inflytande. I samma riktning pekar även den halsring som den avbildade mannen bär. Bysten dateras till århundradena runt Kristi födelse.

Men tillbaka till guldgubbarna som fick ett sådant mediagenomslag. 2013 fick arkeologerna möjlighet att återvända till kullen vid Västra Vång. Och resultaten lät inte vänta på sig. Ytterligare byster hittades, såväl provinsialromerska som mer lokala eller keltisktinspirerade. Men inte nog med det. I myllan hittades också en mängd tunna guldbleck med olika motiv. Sedan 1700-talet har sådana figurbleck gått under benämningen guldgubbar i litteraturen. Och än i dag behåller vi arkeologer namnet trots att vi numera vet att det finns såväl män, kvinnor, barn, par, som djur bland dessa guldgubbar. Guldgubbarna är ungefär stora som en tumnagel och tillverkade av väldigt tunt guldbleck. Trots sin litenhet bär de alla bilder som är mycket detaljerade. Figurernas kläder är till exempel återgivna in till minsta plagg och frisyrerna är så väl avbildade att de skulle kunna fungera som modeller för en modern frisör.

Guldgubbar har hittats över stora delar av södra och mellersta Skandinavien. Oftast är fyndplatserna någon form av centralplats såsom Uppåkra i Skåne, Helgö i Mälaren, Slöinge i Halland, och Sorte Muld på Bornholm etc. Men guldgubbarna hittas inte osystematiskt spridda på de här platserna. Tvärtom. I allmänhet är fynden koncentrerade till det som en gång varit den mest betydelsefulla byggnad på centralplatsen: hallen där stormannen residerade och där han och hans familj tog emot och underhöll sina gäster. Eftersom många av guldgubbarna hittats i anslutning till de stolpar som en gång burit upp taken kan de ha varit monterade på stolparna. Möjligen som en form av förgyllning.

Vad guldgubbarna egentligen avbildar är något som debatterats hett. Skildrar de ett heligt bröllop (parfigurerna)? Eller visar de dåtidens aristokrater som uppträder som gudar? Eller är de i själva verket avbildningar av de gudar som man trodde på? Eller är de en form av tempelmynt? Eller kanske en form av juridiska dokument? Vi lär aldrig få veta helt säkert. Men en sak är säker: de hittas uteslutande i miljöer som kan kallas aristokratiska och är därför i sig en indikation på närvaron av en överklass.

I Västra Vång tycker jag själv att en mycket intressant aspekt på guldgubbarna är att många av motiven visar släktskap med andra nordiska guldgubbar. Några är till och med identiska med guldgubbar som hittats i Eketorps borg på Öland. Men, och det är det som i mina ögon är så intressant, det finns också en grupp som visar helt klart lokala drag. Det antyder att de är tillverkade på platsen.  Sett i det ljuset tycker jag att Västra Vång blir ännu mer spännande för då blir det frågan om en plats som för det första har haft en mycket lång kontinuitet vad gäller makt (som till och med sträcker sig långt in i historisk tid). För det andra har de som bott där haft vittgående kontakter under hela den här tiden och haft förmåga att följa med i tidens strömningar och omsatt de främmande impulser som nådde dem i något originellt och särpräglat trots att det i övrigt ansluter sig till något överregionalt. Intressant! Jag hoppas vi får höra mycket mer om Västra Vång i framtiden.  Det vill i alla fall jag göra.

Kent Andersson

docent i arkeologi och författare till I skuggan av Rom

Annonser

1 kommentar

  1. […] Läs gärna mitt blogginlägg på bokklubben Clios hemsida. Den handlar om fyndet av guldgubbar i Västra Vång i Blekinge https://cliobloggen.wordpress.com/2014/02/18/guldgubbar/ […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: